Det svider lite granna..

Efter att ha sett en jättesöt dräkt som en annan köpt till din bebis så var jag tvungen att gå in på kappahls hemsida och kolla. Hittade massa söta dräkter och jag vill köpa dom nu, nu, NU! Tänk så slutar dom sälja just dom? Förstår ni hur det svider att inte kunna köpa något för man vet inte allt när nästa bebis kommer och vilken storlek som behövs.. =/

Första dagen ensam..

Nu är sjukskrivningen snart slut, jag har en vecka kvar tills jag ska tillbaka till jobbet igen. Mannen däremot började jobba idag, och det känns ju lite konstigt. Det är ju liksom första gången man är ensam sen hela karusellen drog igång. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, det känns konstigt. Men samtidigt så är det skönt att saker och ting faktiskt börjar gå tillbaka till det normala igen.

Imorgon bär det av till Halmstad över dagen, ska träffa mina underbara föräldrar och så ska jag träffa min kära gamla vän Carro ! Sen innan jag drar mig hemåt på kvällen så ska jag få lite massage också, knåda bort de sista fysiska smärtorna. Psykiskt kommer det ju alltid göra ont men nu har man ändå börjat få kontroll över det och kan leva med det.

Trots all smärta vi fått utstå så har det varit värt det min lille prins. Det är ju trots allt för dig vi fått utstå det och för dig kan jag utstå vad som helst..

I helgen kommer svärmor ner, och då blir det en vända till Gekås. Trevligt va? 
Funderar på en vända dit någon gång nästa månad också, om det är någon som är intresserad av att följa med ? 

Nä, nu ska jag minsann ta tag i att förbereda köttfärslimpan som ska lagas tills mannen kommer hem ;) 

"Allt levande är lite brustet, ty genom sprickor och porer andas allt liv"
-Ruth Halldén

Ha det underbart !! 
// Charlotte Ekberg ♥

En vacker plats...

En vacker plats... En vacker plats som vi kan besöka och få tänka. En vacker plats där vi vet att du alltid kommer finnas...

Nu har det gått ungefär exakt en månad sedan förlossningen. Vi har tagit oss igenom det hela även om det fortfarande känns förj*vligt och alltid kommer göra det. Vi vet iallafall att vi klarat det och att vi kommer ta oss hela vägen upp igen, tillsammans och starkare än någonsin förut. 
Igår åkte vi på ett litet bakslag i vår sorgbearbetning då de satte mig på en ny kur med antibiotika eftersom det verkar som infektionen inte släppte helt. Så 10 dagar till med tabletter, visst är livet underbart ibland?
Är fruktansvärt glad att sjukskrivningen förlängdes två veckor för då hinner kanske infektionen försvinna helt. Hade aldrig pallat sitta på jobbet med både infektion i livmodern och det stora såret i hjärtat.

Idag hade vi vårt sista möte med kuratorn innan det är dags att börja jobba igen. Jimmie börjar på måndag, den 29:e och jag veckan efter, den 5:e september. Ska både bli skönt och jobbigt. Det kommer säkerligen vara mycket frågor men samtidigt är det ju en del av bearbetningen. Är iallafall grymt glad över den kuratorn vi har träffat sedan en månad tillbaka, hon är riktigt riktigt bra. Hade aldrig kunnat få någon bättre. Guld värd !
Påväg från sjukhuset åkte vi förbi Kvibergs kyrkogård och kollade på minneslunden där vår lille pojk, vår ängel ska finnas senare. Det var nog den finaste kyrkogård jag någonsin sett och minneslunden var jättefin med ett litet vattenfall nerför klippan och massa grönt och vackert, där kommer han få det jättebra. Vi får dock vänta två månader till innan han finns där. 
Vi har bestämt att den första gången vi ska dit och lägga blommor är på hans tänkta födelsedag, 2011-12-13 alltså Lucia. Men vi var ju tvungna att se så det var en fin plats han skulle ligga på.

I lördags min lille pojke, då etsade vi in dig på våra armar för alltid. Nu kommer du alltid finnas med oss och vi kommer alltid minnas den tiden vi fick med dig. Du ligger och sover så sött på min handled och varje gång jag ser min tatuering så värmer det inom mig, och kanske svider en liten tår i ögat men det får det mer än gärna göra för du är världens finaste lille pojk.



För er som ännu inte vet vad som har hänt, även om ni kanske har förstått att det inte blev som det var tänkt, så tänkte jag i korthet berätta vad som faktiskt hände oss i sommar.
Vi fick tyvärr ett väldigt tråkigt besked när vi i graviditetens v.20 var på rutinultraljud. Ganska snabbt kunde barnmorskan se att inte allt stod rätt till med våra lille jordgubbe. Vi fick träffa en specialist som gjorde om ultraljuset och bekräftade att vår bebis hade en missbildning som tyvärr inte var bra alls. Han skulle inte klara ett liv utanför min mage och han skulle troligtvis inte ens klara de sista månaderna i magen. 
Vi ställdes inför ett tufft beslut, om vi trots allt ville fortsätta graviditeten eller om vi ville avbryta. Det kändes som att vi inte hade några alternativ, så vi beslutade oss för att avbryta. Att fortsätta hade bara varit att dra ut på lidandet för såväl oss som för vår bebis. Läkaren berättade att jag skulle behöva föda fram bebisen, och detta var det mest fruktansvärda jag kunde föreställa mig för tillfället. Jag ville verkligen inte..

6 dagar senare lades jag in på specialförlossningen på Östra för igångsättning. Fastän det var en lång dag, ca 8,00 - 22,00 så kändes det faktiskt som att vi bara varit där en förmiddag eller så. 
I efterhand kan jag säga att varenda värk och all smärta som drabbat oss så var det värt det för att få se vår lille pojk, även om han inte skulle kommit då och vi inte fick behålla honom. 
Barnmorskan kom in med honom i en liten korg och vi fick hålla den och ta på honom och allting. Och ni kan aldrig föreställa er hur det känns att behöva lämna ifrån sig sitt barn och veta att man aldrig kommer få tillbaka det. 

Några dagar efter förlossningen åkte jag på en infektion i livmodern som gjorde att jag var sängliggande i två dagar pga smärtor. Och det är denna infektionen som ännu inte försvunnit helt.
Nu har ni fått veta vad som har hänt och vi är evigt tacksamma för allt stöd och alla tankar vi har fått av folk. Det har betytt och betyder oerhört mycket för oss. 

"De döda är inte borta, de har bara gått ett stycke i förväg."

// Charlotte Ekberg ♥

Gråt-attack !

Som tidigare sagt så går dagarna upp och ner. Ena dagen är superbra och andra dagen mår man piss. Idag har varit både och.. Har haft en superbra dag tillsammans med mannen min. Har gjort en massa saker här hemma. Plockat undan den rena tvätten, städat garderoben, städat lådor och grejer överallt i lägenheten. Och sen till det jobbiga, jag har plockat undan alla mammakläder och annat som inte längre behövs. =/
Det var då det började, allt gråtande. Och när man väl börjat gråta krävs det verkligen ingenting för att man ska börja gråta igen. Fy, det räckte att jag kramade om Jimmie så började jag gråta. Varför? Jag har inte den blekaste..

För att bearbeta och för att inte gå ner sig alltför mycket i det som har hänt så försöker vi varje dag hitta på saker och inte bara sitta hemma. Visst är det skönt att va hemma också men det känns som man bara skulle gå ner sig mer.
Så de senaste två veckorna har vi gjort mer än vad vi gjorde på hela semestern känns det som, även om det kanske inte är så. Vi har varit på Liseberg, Universeum, hälsat på farbror vid TVÅ tillfällen, varit nere i Halmstad och hälsat på och njutit och så har vi fått gjort väldigt mycket här hemma också. Vi har satt upp en hylla till vår ängel, vi har gjort en tavla av en massa biljetter, foton och minnen, vi har satt upp en tavla som skulle sättas upp för 6 månader sen, rensat våra "pärmar" med viktiga papper och sånt tråkigt. 
Något positivt har sjukskrivningen ändå gett om man ser tillbaka på det. 
Och för att hitta på ytterligare saker så åker vi faktiskt till "Den stolta Fristaden" imorgon, för er som inte känner till uttrycket så är det Eskilstuna. Dags för Å-festen och att umgås med härliga vänner. 

Nä, om man skulle kolla tvätten en sista gång innan det är dags att sova kanske. 
Ha det underbart !

Jag vet att jag har änglar som tittar till mig från andra sidan. - Kanye West

// Charlotte Ekberg ♥

RSS 2.0